Anis (Pimpinella anisum L.) är en kryddväxt vars frön har en söt, lakritsliknande smak och används i matlagning och drycker. Den är även känd för sina medicinska egenskaper och har använts i tusentals år som läkemedel.

Mer information om anis:

Ursprung och utseende:
Anis kommer ursprungligen från östra Medelhavsområdet och är en ettårig, graciös växt med små vita eller rosa blommor i flockar.
Smak och doft:
Smaken är söt och påminner om lakrits, med en kraftfull och uppfriskande arom.
Användning:
- Matlagning: Anis är en populär brödkrydda och används även i soppor, bakverk, godis och drycker som anisette, pernod och ouzo.
- Medicinskt: Anis har använts för att lindra hosta, förkylning, magbesvär och sömnproblem, samt för sina antiinflammatoriska och smärtlindrande egenskaper.
- Odling: Anis trivs bäst i soligt läge och väldränerad jord.
Andra användningsområden:
Anis kan också användas i teer, likörer och som smaksättare i fisk- och fågelrätter.

Sammanfattningsvis är anis en mångsidig krydda med en distinkt smak och doft, som har både kulinariska och medicinska användningsområden.

Habitat

Anisen kommer ursprungligen från trakterna kring Medelhavet och introducerades i Sverige på 1300-talet, och finns nu odlad och förvildad även i södra och mellersta Sverige.

Biotop

Lätt, näringsrik, väldränerad jord.

Etymologi

Släktnamnet Pimpinella ska inte förväxlas med Pimpinell, som är ett traditionellt namn på Sanguisorba minor.

Artepitetet kommer från det grekiska ordet ἄνηθον (aneton), som betyder dill. Anis blir ofta förväxlad med dill.

Användning

Den färska växten kan användas som en grönsak, men detta är inte den huvudsakliga användningen. Det är i stället fröna, som utnyttjas.

Genom vattenångadestillering av anisfrukter utvinns en gul, flyktig eterisk olja, anisolja, består av cirka 90 % anetol och mindre mängder av bl a 4-anisaldehyd, estragol och pseudoisoeugenyl-2-metylbutyrat.

Anisolja kan användas för framställning av parfym och liknande.

Anisens frön används som kryddor i bröd, i likör och i andra spritdrycker, till exempel i Absint, Aguardiente, Anisette, Arrak, Jägermeister, O. P. Anderson, Ouzo, Pernod, Raki, Ricard och Skåne Akvavit.

Anetol är mindre lösligt i vatten än etanol, varför vissa aniskryddade spritdrycker blir opaka när de späds ut med vatten.

Anis kan även användas medicinskt. En dekokt på anisfrö har använts mot hosta och för att minska gasbildning vid matspjälkning (flatulens). Kan även fungera som afrodisiakum.

Enligt folktro kan anis hjälpa mot mardrömmar och förtrollning ("Ont öga").

Förfalskningar

Anis har en smak som påminner om lakrits. Produkter med lakritssmak kan ibland innehålla anis som smakförstärkare eller ersättning för lakritsrot.

Kinesisk stjärnanis innehåller också anetol, men är inte nära släkt med anis. Eftersom den har en liknande smak och arom har den i västvärlden blivit ett billigare alternativ till anis, för såväl bakning som likörproduktion.

Skadedjur

Larver från vissa fjärilar, t ex klintmalmätare (Eupithecia centaureata) och absintmalmätare (Eupithecia absinthiata) har anis som favoritföda.